I slutet av 1620-talet började områden söder om sjön Kymmen att befolkas av skogsfinnar, bland annat Ulfsjön, Södra och Norra Ängen och Tiskaretjärn. Långnäs, norr om sjön, befolkades något senare då Pål Larsson Kukkoinen köpte marken av skattehemmanen By och Högen. Få av de finnar som slog sig ner i Gräsmark kom direkt från Finland. De flesta som kom hit var barn eller barnbarn till de som kom från Savolax eller Rautalampi och som slagit sig ner i Bergslagen, Dalarna och Hälsingland varifrån det skedde en stegvis migration till övriga delar av landet. När de fått sitt nedsättningsbrev och marken blivit avsynad kunde de börja fälla granskogen till den första svedjan. Fallet fick ligga och torka i ett eller två år innan man vid midsommartid med hjälp av många familjemedlemmar, grannar och arbetsfolk som ännu inte skaffat sig en fast boplats, så kallade lösfinnar, kunde sätta eld på svedjan. Därefter såddes svedjerågen, ett korn under näverskon, i den ännu ljumma askan. Först hösten därpå kunde rågen skördas sen den växt upp till två meters höjd. I gynnsamma fall gav varje korn hundrafalt igen.
Rågen torkades därefter i rian, en av skogsfinnarnas tre karaktärsbyggnader. De övriga två är rökstuga och bastu. Ugnen i rökstugan är ett gigantiskt stenmagasin, som kan ta upp till en fjärdedel av golvytan. Där finns ingen skorsten utan röken som släpps ut i början av uppeldningen lägger sig som ett täcke under det välisolerade taket innan den letar sig ut genom en lucka i taket. Strålningsvärmen från tak och stenmagasin bidrar till att man även under de kallaste vinterdagarna bara behöver elda en gång om dagen. Mätningar som gjorts i rökstugan i Mattila visar att den unika konstruktionen gör rökugnen till det mest effektiva uppvärmningssystem för ved som någonsin uppfunnits. Effekten är över 90 procent. Typiskt för skogsfinnarna var också de ärvda släktnamnen som oftast slutade på ”inen” exempelvis Kukkoinen, Ikoinen, Hakkarainen med flera. Under sina vandringar på Finnskogen under 1821 skrev den finske studenten C A Gottlund ner de finska namnen i kyrkböckerna. På grund av de unika släktnamnen och med hjälp av modern DNA-teknik kan man i dag spåra släkternas ursprung i Finland.
Finnskogen idag
Finnskogen norr om sjön Kymmen
Finnbygden söder om sjön Kymmen