Från 1630-talet skedde en folkvandring som gjorde Gräsmark folkrikt. Skogarna runt sjön Kymmen blev boplats åt skogfinnar vars förfäder lämnat Savolax. Den täta granskogen utnyttjades för svedjebruk. Tuvrågen som såddes i askan kunde ge hundrafalt igen och skogsfinnarna blev under de första åren rikare än grannarna i svenskbygden.

De gamla finnboställena Kalvhöjden och Tiskaretjärn är idag naturreservat. Slåtterängarna hävdas enligt traditionella metoder. Ytterligare spår av finnkulturen finns i Timbonäs i form av en stjärnsten med magiska ristningar, torkria och rökbastu. På hembygdsgården finns en rökstuga. En skogfinne som blev vida känd var spelmansvirtuosen Lars Jönsson Lumiainen, Lomjansguten (1816-1875). Hans musik fortsätter trollbinda publiken.

Svenskarna och skogsfinnarna såg möjligen på varandra med viss misstänksamhet i början men när en ny kyrka skulle byggas skedde detta med gemensamma krafter. Kanske hjälpte också bygdens gruvdrift och industrialisering till att ena folken. I Mangens gruvor pågick drift från 1500-talet. Längs vandringsleden Gruvrundan finns en mängd lämningar och gruvhål. Vid Högfors bruk fanns bland annat hammarsmedja med stångjärnshammare, såg, trämassefabrik och ett flertal kvarnar. Såväl gruvorna som bruket lades ner runt förra sekelskiftet.

Kyrkan från 1738 står kvar och är en populär bröllopskyrka med sitt vackra läge och sina unika takmålningar av Erik Jonaeus. Målningen föreställer bland annat den yttersta domen.

Under 1800-talet blev nöden stor på Finnskogen, liksom i svenskbygderna. Några sökte sin försörjning genom arbetsvandringar till Norrlands skogar, andra sålde allt de ägde och utvandrade till det stora landet i väster.