Den gamla landsvägen (väg 886) mellan Ragvaldstjärn och Kymmen byggdes som ett Ak-arbete under 1930-talet. Vägen med dess branta backar och hisnande vyer är K-märkt av Länsstyrelsen.

Om man svänger till vänster efter Kymmen och Humsjön och följer väg 888 mot Mangen passeras byar som samtliga har klassats som skyddsvärda av Länsstyrelsen eftersom de äger natur- och kulturvärden av riksintresse.

12. Ragvaldstjärn hade så sent som strax före 1635 röjts av finnen Per Larsson Pennanen, kallad ”Lekare-Per”. Han löste det av Hällebergs åboer med 7 riksdaler och 7 tunnor råg, och fick det skattlagt 1642 som 1/8-dels skattehemman. Simon Larsson Kauttoinen var kronosmed i Örebro men rymde därifrån och blev efterlyst. Han flydde till Elfdalen där han blev upptäckt efter en yxreparation av mycket hög kvalitet. Simon flyttade sedan år 1643 till Ragvaldstjärn. I dagboken som C A Gottlund skrev under sina vandringar på Finnskogen år 1821, återfinns han som Simon Smed.
13. Enligt jordeboken 1626 uppfördes nybygget Kymmen (Kimskoug) som 1/8-dels hemman, tydligen efter tilländalupna sex frihetsår, dessa som kronohemman. Jakob Andersson Kailainen i Ö Kymmen, blev förste bebyggaren mellan 1626 och 1654 på Häljebys mark i Sunne. Jakobs son Isak köpte den östra delen av marken av Jonas Hansson Gyllenspets i Gylleby den 19 augusti 1670 När C A Gottlund passerade Kymmen under sin resa fanns där ett gästgiveri.
14. Örjan Henriksson Luomainen bröt upp Örjanstorp, även kallat Lomjanstorp ”från stubberoten”. En senare ättling var Lomjansguten vars verkliga namn var Per Jönsson, född 22 oktober 1816, död 19 maj 1875. Han var en gudabenådad fiolspelare och enligt skrönorna ska han ha lärt sig spela av Näcken. Mera troligt är att han lärde sig av en spelman som kallades Metbäcken. På 1840-talet var han verksam i Kristiania (Oslo) där han spelade med Ole Bull. Han är huvudperson i Lars Anderssons roman Lomjansguten från 2014, samt i Västanå teaters pjäs som bygger på romanen. Varje år arrangerar Finnskogens Byalag Lomjansdansen på torpet Lomjanstorp.
15. Humsjön, Humsi, blev upptaget omkring 1625 av ”Skanke-Per”, på hemmanet Hällebergs ägor i Sundh socken och blev infört i Jordeboken 1642. Skanke-Per brandskattade torpet i hög grad och övergav stället. Enligt Gottlund var det upptaget som nybygge av Anders Kauttoinen från Ragvaldstjärn.
16. Torpet Mangen, Mongalle, upptogs omkring 1625 av Matts Mattson Ikoinen, men skrevs inte in i Jordeboken förrän 1641, på ”jord som de upptagit på N Västerrottnas ägor”. I ett torp i Mangen, Peckerud, föddes år 1826 Nils Olsson, även kallad Peckerslillen, eller Peckeresguten. Han var två meter och tio centimeter lång och enormt stark. Under en resa till Stockholm blev han retad för sitt lantliga utseende och blev inte lämnad ifred av plågoandarna varvid han svepte ut med handen för att freda sig. En av ligisterna föll därvid död ner. För detta brott skulle han ha dömts till döden, men blev uppkallad till kungen som utlovade fri lejd åt honom om han kunde demonstrera sin styrka genom att med handen göra ett märke i ett bord. Nils slog av en stor bit av bordet och sen han lovade att aldrig mer återvända till Stockholm fick han återvända hem igen. Hans skor, storlek 54, finns nu att beskåda på hembygdsgården i Gräsmark.
17. Josef Jakobsson Hämäläinen från Tavastland upptog Tiskaretjärn väster om Borrsjön år 1626 och erlade fyra år senare 30 riksdaler för torpet till jordägarna i Västerrottna. Först år 1641 kunde det göra skäl för skattläggningen som 1/8-dels hemman. 1978 blev området ”Dä Sör” naturreservat och sköts i möjligaste mån enligt gamla tiders sätt och traditioner. En del av reservatet utgörs av Atikullen med sin rika flora. Namnet kommer av det finska ordet Athio som betyder öde. (Ödekullen). En man som kallades ”Simmen” levde där under 1800-talet. Han skänkte takkronorna som nu finns i Gräsmarks kyrka. I ”Där Nol” i Tiskaretjärn bodde scholemästaren Mattias Mattson Norilainen. I början av 1800-talet åkte han runt i bygden och lärde svenska och finska skolbarn att läsa.
18. Förste bebyggaren av Kalvhöjden, Vasikanaho, i N. Ängen var Per Hynninen. Han hade två söner troligen med två olika mödrar; ”Store Jakob” Persson Hynninen var ogift, och ”Lille Jakob” Persson Hynninen blev mördad av sin bror på grund av oenighet om ett arvskifte. Han blev slagen med en yxa i huvudet så att hjärnan rann ut. Store Jakob anklagades också för mord 1645 på Lars Larsson ”Pop-Lasse” från Popetorp tre år tidigare. Männen hade under alkoholrus blivit osams om ersättning för halm och råg och Store Jakob stack en kniv i magen på Pop-Lasse så tarmarna rann ut. Pop-Lasses änka önskade förlikning och ersättning med 28 riksdaler, men hade endast fått 25 riksdaler. Store Jakob dömdes till avrättning år 1648 med yxa och därefter stegling.
19. På höjden ovanför sjön Borrsjön har man från byn med samma namn en av de vackraste vyerna i hela södra Finnskogen. Finnen Hindrik Hindriksson bosatte sig där med Gustaf II Adolfs byggnadssedel av den 20 juni 1625. Han fick nybygget skattlagt som 1/8-dels hemman och sålde det till en annan finne, Påvel Larsson, år 1666.
20. Mellan Kalvhöjden och Nässkogen ligger Ambiastorp där Henrik Mattson Ambian/Ampiainen var bosatt mellan 1694-1700. Vid vårtinget i Fryksdals härad 1693 utsågs han till fjärdingsman för finnarna, och vid hösttinget 1695 var han profoss, det vill säga; militär, civil polisman, fångvaktare. Vid hösttinget 1698 utsågs han till profoss enbart för finnarna.
21. I Norra Ängen finns en ria med vidbyggd tröskloge som varit i bruk till 1930-talet. Byggnaden har senare även fungerat som garage och materialet i rians ugn har använts till vägförstärkning. Möjligen kan byggnaden ha varit avsedd för andra ändamål men att den senare tagits i bruk som ria.